Hästarna

Dansen - Träningen - Livet

Tankar

Efter den tragiska olyckan som hände Johanna Grant, johannagrant.se, och hennes fina ponny Chaboukie har jag tänk massor på hur jag kommer reagera den dagen mina fina killar inte längre finns med mig. Hur ska jag kunna fortsätta min vardag utan dem, de är ju större delen av den.

När jag och Annethe var ute och red igår diskuterade vi ämnet lite. Kommer jag kunna skaffa mig en annan häst att rida efter Micky försvinner från mig? Nä, de tror jag inte. Inte i dagsläget iaf. För den hästen är mer speciell än någon annan. Hur ska jag kunna hitta en annan häst som står kvar lös där jag placerar honom, varesig de gäller gången, boxen, ute på heden eller till och med när jag spolar av honom. Hur ska jag kunna hitta någon annan häst som litar på mig så otroligt mycket och gör det jagg ber honom om. Som står helt still i gången trots takbygge, men som blir orolig när jag lämnar hans sida, för att bli lugn direkt när jag kommer tillbaka. Som in princip väntar med att äta tills man sagt varsågod.

Jag tror aldrig att jag kommer hitta en annan häst som jag litar på så mycket som jag litar på Micky. Jag vågar låta honom löpa på heden i full fart, för jag vet att han stannar när jag säger att han ska, även om han inte alltid vill. Jag tvekar aldrig en sekund på honom när de gäller all hantering, han är någon av de snällaste jag mött. Hur ska jag kunna få de igen?

Idag när jag gick runt i stallet för mig själv funderade jag på hur jag helst hade velat se min Vacka häst få vandra vidare och kom väldigt snabbt fram till de. Hade jag fått bestämma skulle han få somna in i ett galoppsteg ute på heden, där han trivs som allra bäst. Ett stort blodkärl som sprängs och han inte hinner må dåligt eller känna någon smärta utan bara gå från en plats till en annan i ett andetag. De är säkert helt absurt att tänka så som jag gör, men jag vill att min häst ska kunna må bra ända in till de sista steget.

Sen har jag ju min fina lilla Prins med, han är yngre så de tankarna har inte börjat komma upp på samma vis med honom. Men trots att jag bara haft honom i ca 6 månader kan inte inte tänka mig hur de skulle vara utan honom. Så fort jag kommer ut i hagen kommer han emot mig och vill mer än gärna lägga huvudet i min famn en stund. Han älskar att arbeta och vill alltid göra rätt! Han är nog utan tvekan den mest arbetsvilliga individ jag träffat hitintills.

Utan mina fina killar hade jag varit en helt annan människa än den jag är idag, de har påverkat mig på ett sätt jag inte kan beskriva! Tillsammans är vi oslagbara <3

Jag älskar er så det gör ont! <3

Ääääntligen ett inlägg - & så sitter man & blir tårögd... Dels för läsningen & för hur mycke hästarna betyder, dels för att jag lyckades välja ett av de foton som betyder mest för dig - att få ner det på ett smycke utan att ens diskutera foton me dig. <3 Friends...

De är en bild som alltid kommer ligga mig närmast hjärtat! Har tom beställt hem den som canvas ram, hänger här på väggen tillsammans med en annan bild på de två <3

Du känner mig minst lika bra som jag själv gör <3